Aparater

En BioHemmaanläggning består av tre delar:

* En bildskärm i 16:9-format
* En flerkanals ljudanläggning
* En digital bild- och ljudkälla

* En bildskärm i 16:9-format Bildrörs-TV
Den vanligaste typen av bildskärm har länge varit en vanlig bildrörs-TV, och standardstorleken är idag en widescreen-TV med bilddiagonalen 32 tum. Det finns dock apparater med 36 och 40 tums bilddiagonal också. Fördelarna med dessa apparater är att de ger en mycket god bildkvalitet till ett mycket bra pris, medan nackdelarna är att de i större format blir tunga och på grund av sitt djup utrymmeskrävande. Den senaste tiden har försäljningen av bildrörsapparater gått ner, beroende på att de platta TV-apparaterna har utvecklats snabbt - och många väljer idag att hellre köpa en platt TV.

LCD-TV
Platta LCD-skärmar har funnits länge på bärbara datorer, och sedan några år finns liknande flytkristallskärmar med inbyggda TV-mottagare. I början var dessa skärmar ganska små, men nu finns LCD-TV i riktigt stora storlekar också. LCD fungerar i princip som så att en lampa lyser genom en LCD-panel, där bildinformationen finns i form av flytande kristaller. En LCD-TV kan göras mycket tunn, den är energisnål och den saknar den inbränningseffekt som både bildrörs- och plasma-TV är behäftade med. Inbränningseffekt är det fenomen som gör att om en och samma bild visas väldigt lång tid på skärmen så kan den bilden så att säga fastna där och synas i bakgrunden även när man växlar till en annan bild.

Plasma-TV
Drömmen om platta TV-apparater har funnits länge, och många ser just plasma-TV som den naturliga arvtagaren till bildrörs-TV. En plasma-TV har inte någon ljuskälla bakom bilden, utan varje bildpunkt är fylld med gas som omvandlas till plasma när man kopplar ström till den, och i samband med detta alstras ljus. En plasma-TV är inte riktigt lika tunn som en LCD-TV, men de flesta modellerna är ändå inte mer än ungefär tio cm tjocka. Storleken på plasmaskärmarna är vanligtvis från 37 tum och uppåt, och priserna på dem är på väg ner. Faktum är att man idag kan köpa en 42-tums plasma-TV för ungefär mellan 12 000 - 40 000kr. För de flesta låter detta säkert väldigt dyrt, men då skall man ha i åtanke att i början på sjuttiotalet kostade en vanlig bildrörs-TV på 26 tum drygt 4 000 kr, vilket i dagens penningvärde blir ungefär 40 000 kr. Att köpa en TV för 40 000 kr idag är alltså ungefär samma sak som det var att köpa en TV för 4 000 kr för 30 år sedan – skillnaden är att det idag finns alternativ som kostar en tiondel så mycket…

Bakprojektions-TV
TV-apparater bestående av en projektor, som via speglar projicerar bilden på en skärm kallas bakprojektions-TV. Dessa apparater har funnits ganska länge som ett alternativ för de som vill ha större bild än vad en bildrörs-TV kan erbjuda – inte minst i USA där ”Big is Beautiful”. De tidiga modellerna hade ett väldigt smalt ”synfält” och man var tvungen att sitta precis framför skärmen för att den skulle ge fullgott resultat. Ljusstyrkan var inte heller något vidare förr, men på senare år har dessa apparater utvecklats till att fungera betydligt bättre och de kan idag anses vara något av en lågbudgetsvariant för dem som vill ha en bildstorlek på vanligen mellan 40 till 60 tum.

Projektor
En projektor är en relativt liten apparat som projicerar bilden på en duk – eller med sämre resultat direkt på en vägg. Det finns en mängd olika projektorer på marknaden idag, och en del av dem kallas för BioHemmaprojektorer. Dessa projektorer skiljer sig gentemot de än så länge mer förekommande ”presentationsprojektorerna” genom att man vid tillverkningen prioriterat andra saker. En BioHemmaprojektor bör ha ett chip i formatet 16:9 istället för 4:3 och den bör också vara utrustad med en fläkt som inte låter så mycket. Vidare så brukar en BioHemmaprojektor ha bättre kontrastförhållande men sämre ljusstyrka än en presentationsprojektor, på grund av de olika användningsområdena. Billigare projektorer har i regel ett chip med lägre upplösning än de dyrare, vilket avspeglas i bildkvaliteten samt det faktum att man inte kan projicera lika stora bilder med dem.

* En flerkanals ljudanläggning

När det gäller flerkanalsljudanläggningen så finns det två huvudvägar att gå – precis som när man köper en stereoanläggning – och det är att antingen köpa en paketanläggning eller att köpa lösa delar. Och precis som fallet är med en stereoanläggning så blir det oftast både bättre och dyrare att köpa lösa delar.

När man köper en paketanläggning så består den oftast av en kombinerad receiver och DVD-spelare i en enhet, plus en subwoofer och fem satellithögtalare. Man skaffar helt enkelt allting på en gång, och behöver endast komplettera med en bredbilds-TV, om man inte redan har en sådan. På marknaden finns även anläggningar där man också stoppat in en stereovideo i huvudenheten, för att man skall kunna använda sina videoband i systemet också – utan att man behöver ha mer än en enhet stående bredvid TV:n.

Det finns två olika skäl att istället bygga upp sin BioHemmaanläggning av lösa delar. Det ena är att man vill ha ett exklusivare system än vad paketanläggningarna erbjuder, och det andra är att man inte vill köpa allting på en gång.

Att köpa en stereoanläggning del för del är förvisso möjligt, förutsatt att man har några delar från början, som man på sikt byter ut. När det gäller BioHemmaanläggningar är det egentligen ännu enklare att sprida ut kostnaderna. Man kan till exempel först köpa en DVD-spelare och koppla in den till sin befintliga 4:3-TV och stereoanläggning. Ett andra steg kan i detta fall vara att köpa en BioHemmareceiver och använda det befintliga högtalarparet, för att senare i egen takt komplettera med centerhögtalare, bakhögtalare och subwoofer. Och till sist så byter man ut sin 4:3-TV mot en 16:9-TV, eller kanske en projektor om man vill ha riktigt stor bild.

* En digital bild- och ljudkälla

Eftersom de moderna BioHemmaanläggningarna arbetar med någon form av digitalt ljudsystem med flera kanaler, som Dolby Digital och DTS, så måste källan också kunna lagra och överföra digitalt ljud i flera kanaler. Den vanligaste källan är en DVD-spelare, och en annan källa som just lämnat startgroparna är digital-TV-boxen.

DVD-spelare
En enklare DVD-spelare av ett mindre känt fabrikat kostar idag ungefär en tusenlapp och sedan finns det modeller som är betydligt mycket dyrare. Även billiga spelare brukar klara av att spela upp ett flertal olika format – som DVD-Video, CD-skivor, CD-R-skivor, CD-RW-skivor och numer ofta MP3-filer och ibland även digitala bilder i formatet JPEG också. Om man väljer att köpa en lite dyrare DVD-spelare är det inte säkert att den klarar av att spela upp fler format än en billigare modell, men vad som däremot är nästan helt säkert är att den dyrare modellen innehåller exklusivare komponenter. En dyrare apparat är helt enkelt mer gediget byggd, och komponenterna under skalet är mer noggrant kontrollerade innan de monterats i apparaten. Resultatet är i de flesta fall en högre kvalitet på både bild och ljud, samt troligen en längre hållbarhet på produkten. Ett exempel är att återgivningen av ljudet från en CD-skiva i regel är betydligt bättre på en dyrare apparat än en billigare – om man alltså tänker ersätta sin befintliga CD-spelare med en DVD-spelare bör man gå upp ett snäpp från de allra billigaste apparaterna på marknaden. Det finns DVD-spelare som inte innehåller några avkodare för Dolby Digital och DTS, och om man väljer en sådan måste man se till att avkodarna finns inbyggda i förstärkaren/receivern istället.

DVD-spelare med hårddisk
Om man skall ersätta sin videoapparat med en DVD-spelare så bör man köpa en apparat som man kan spela in på, och det finns ett antal olika DVD-spelare som kan göra detta – på ett antal olika vis. Den som uteslutande använder sin video till att spela in något program då och då, för att titta på det inspelade materialet några dagar senare, kan till exempel köpa en DVD-spelare med inbyggd hårddisk. De flesta apparaterna av denna typ kan lagra ungefär 40 timmar på den inbyggda hårddisken (beroende på vald inspelningskvalitet) och man kan alltså inte spela in någonting på DVD-skivorna med en sådan apparat. Vad man däremot kan göra är pausa det program man tittar på, vilket kan vara mycket användbart om till exempel någon ringer mitt i filmen. När man avslutat samtalet trycker man på pausknappen igen, och filmen fortsätter precis där man pausade. Om det sedan kommer en reklampaus, så kan man spola framåt så att man kommer ikapp direktsändningen igen. Denna funktion kallas bland annat för Time-Slip eller Time-Shift.

DVD-inspelare
Vill man kunna spela in program för att spara dem på DVD-skivor så passar en DVD-inspelare bättre, och det finns idag tre olika system för att göra detta. Två av systemen är relativt lika varandra, och det är DVD-R/W och DVD+R/W, medan det tredje alternativet DVD-RAM fungerar lite annorlunda. Enkelt uttryckt så är DVD+R/W ett system där man kan spela in mellan en och sex timmar på en DVD-skiva, beroende på vald kvalitet, och dessa inspelade skivor kan sedan spelas i de flesta vanliga DVD-spelare på marknaden. DVD-R/W är ett liknande system, där man också kan spela in mellan en och sex timmar och med stor sannolikhet spela upp skivorna i en vanlig DVD-spelare. Här går det dock att redigera det inspelade materialet på olika vis, och vissa sorters redigeringar gör att risken ökar att skivan inte går att spela upp på en vanlig DVD-spelare. DVD+R och DVD-R är skivor som man bara kan spela in en gång på, medan DVD+RW och DVD-RW är skivor som man kan spela in flera gånger på.

DVD-RAM
DVD-RAM går att spela in flera gånger på, men det går inte att spela upp de skivorna (som ligger i en skyddande kassett) på en vanlig DVD-spelare. Anledningen till detta är att DVD-RAM lagrar informationen sekventiellt istället för linjärt, och i och med detta kan man spela upp samtidigt som man spelar in på skivan, vilket innebär att man kan pausa en direktsändning på samma sätt som i en apparat med inbyggd hårddisk. En DVD-RAM ger också stora möjligheter till redigering av det inspelade materialet. Det finns DVD-RAM apparater som också kan spela in på DVD-R, och det finns de som dessutom har en inbyggd hårddisk. Gemensamt för DVD-spelare med inspelning är att de i dagsläget kostar någonstans mellan 3 000 och 20 000 kr, men precis som i fallet med all annan hemelektronik så är priserna sakta på väg ner…